En av de allra första berg-och-dalbanorna i världen öppnades i USA för nära hundra år sedan. Det var ett missöde i kombination med ett kreativt affärssinne som banade vägen för en av vår samtids största attraktioner för personer i alla åldrar. Men vad som blev en berg-och-dalbana var ursprungligen inte syftat till just det. Faktum är att det ar en nära 8 kilometer lång tågräls som åkte ner för ett berg som fraktade kol som började att användas. Men det tog inte lång tid innan nyfikna personer insåg att det var kolet – och inte de själva – som hade allt det roliga. Attraktionen växte i popularitet i flera år. Och det tog inte lång tid innan idén kring en berg-och-dalbana spridde sig genom landet.

Den gyllene perioden

Den här perioden kom att kallas den gyllene perioden för berg-och-dalbanor. Den första berg-och-dalbanan som var byggd för just det syftet byggdes vid Coney Island 1884. Mannen som tog med sig idén till New York hette Marcus Adna. Han var en begåvad mekaniker som hade försökt att slå igenom med flera av sina affärsidéer. Men ännu hade ingenting lyckats. Men efter han åkte på den berg-och-dalbanan som en gång i tiden hade transporterat kol blev han fast beslutsam om att han skulle göra världens första berg-och-dalbana i New York. Sagt och gjort, kort därefter började han att finslipa sin idé. Och efter att han hade skissat fram den första ritningen började han leta efter investerare.  

En populär attraktion

Berg-och-dalbanan som presenterades i New york 1884 var väldigt lik den som Marcus Adna hade åkt på vid kolgruvan. Den bestod av två parallella spår som bägge två lutade nedåt i motsatt riktning. Funktionen av attraktionen var väldigt lik en rysk isbana. Där ett av spåren hade en vagn som tog personer upp på berg-och-dalbanan, medan det andra spåret tog personer nedåt. När de väl hade kommit ner på slutet av attraktionen fick personer kliva av vagnen för att sedan gå upp för en trappa för att åka igen. Men det här var ingenting som stoppade populariteten hos attraktionen. Tvärtom blev den väldigt populär och drog in i snitt 6 000 kronor om dagen. Och det tog bara 3 veckor innan de redan hade tjänat in på vad attraktionen kostade att konstruera.  

Dålig design

Trots att attraktionen fick en lyckad start så var den första designen av vagnen man satt i ganska dålig. Istället för att designa en attraktion med säten som riktades nedåt, så som vi är bekanta med idag, så var bänkarna fastbultade åt fel håll. Man såg alltså inte framåt när man åkte ned för sluttningen. Men det skulle snart komma att förändras och snart var mer praktiska lösningar på plats i attraktionen. Det gav honom också en möjlighet att bygga vagnar som kunde ta med fler besökare under varje åktur. Det gav honom ytterligare inkomster för att vidareutveckla sin berg-och-dalbana. Det kan vara svårt att föreställa sig hur en sådan simpel berg-och-dalbana blev så populär under den tiden. Den åkte bara ner för sluttningen i drygt 6 kilometer i timmen och höll endast igång under en minut. Men trots det var det den första av det slaget, och besökarna var inte bara fascinerade över vad de blev presenterade för, men de var också imponerade över att det nu för första gången i historien fanns platser tid man som familj kunde åka för att bli underhållen.